Mer och mer på slutet nu så har jag varit så matt i kroppen och varje steg känts ganska tungt...

men det har varit så skönt att känna att jag ändå är tillbaka på jobbet och "vara nån" och ha lite press och ansvar! Så jag blir lite ledsen då jag känner mig så här,  klart det tar ett tag för huvudet och även kroppen att ställa in sig på att "nu ska jag vara här" "inte hemma med en liten bäbis, INTE mammaledig , ingen vagn, jag ska jobba " samtidigt så vill jag tänka och känna mig positiv men vissa dagar vill jag helt enkelt bara spy, det är ett hån... Jag skulle justa hand om mitt eget lilla barn inte andras... (nu är det så bra att andras barn är dem bästa på jorden så dem är det inget fel på allts, men förstå mig rätt)  

Nu har jag snart varit hemma heltid två veckor, kanske kan kalla detta bakslag som min nya psykolog säger att det är, och inte konstigt alls medan läkaren misstänker deprission som följ av dödfött barn ?! Ska tydligen få utredas för deprission eller någonting , men jag låter dem tro att jag är det fast jag har ju helt enkelt sorg!! 

Vem kommer över sorgen av sitt barn på ett halvår  bara sådär ? Ja många kanske men inte jag , tyvärr,  för det är ju inte för skojs skull jag känner att livet är skit och är bitter ledsen och arg...ååå huvva vad arg jag är...har en enorm ilska inom mig som bara vill ut i bland... och ja vissa dagar är jag väl deprimerad men andra går ganska bra, psykologen sa att det är inte av en slump som det heter sorgeår, efter ett år kommer " nytänk " och man har gjort hela året ! Och på fredag har vi gjort ett halvår, länge eller inte men känslor går inte att styra över...dom är där och hur mycket mqn än vill så finns dem där! Enligt f-kassan är en kris över på ett par veckor ?! Aja, kanske beror på vilken kris ! 

Vi får helt enkelt se sen vad farbror doktor säger om jag är deprimerad eller så  glider jag hellre in på psykologens spår att det är normalt och nu ska jag sätta i gång att jobba med detta och mig själv i stället för att få nån slags diagnos och medicin 👍 

Vilket inlägg.... kanske inget sammanhang  och kaos, men då säger jag Välkommen till min vardag 😉 

var rädda om varann ❤